Föreningen Samvetet - hjälper hemlösa katter till ett bättre liv Pg 21 06 13-6

Vi sponsrar Samvetet kontinuerligt

Hur gick det sen

Vi vet att många undrar hur det gått för alla de katter som adopterats från Föreningen Samvetet. Vi har länge planerat att göra den här sidan, och nu är den alltså här! Alla katter finns förstås inte med, men vi fyller på med fler rapporter efterhand.
Har du adopterat en katt från oss och vill berätta om ert liv tillsammans (gärna med bild), skicka din berättelse till web@samvetet.com så lägger vi upp den här.

2010-07-16

Theo
Adopterad 2010-01-22

Hej!
Vill bara berätta lite om hur Theo har det, han har nu snart bott hos oss i ca 5 månader. Vi har en jättestor balkong som vi har nätat in, vi har även tagit upp en kattlucka så att han kan gå ut och in under dagarna som han vill.
Han är så speciell, han älskar att bli masserad, rätt så hårt ska det vara oxå. När vi kommer hem möter han i dörren för att sedan springa och lägga sig på köksmattan och högljutt kräva att bli masserad/gosad med. När han ligger på rygg drar han upp tassarna mot ansiktet och ligger lite som en bebis, när han sitter lägger han framtassarna på svansen framför sig Han är verkligen speciell.
Vi ska åka till Skåne, hyra en stuga då följer han med, han får gå i en löplina ute om han vill, får se vad han tycker om det
Husse är den som är favoriten, speciellt när husse lagar mat i köket, det slinker gärna ned lite köttfärs. När vi går och lägger oss, kommer han springande och sover bredvid husse och om inte husse sover hemma sover han på husses plats. Så det råder ingen tvekan om vem som är favoriten
Ja det var lite om Theo, jag hoppas ni har det bra och önskar er en riktigt trevlig sommar.
Stina Nordman

2010-07-13

Bill och Bull
Adopterade 2009-10-11

Bill och Bull, som här myser och har det bra tillsammans, skickar genom matte en sommarhälsning

2010-07-01

Delete
Adopterad 2010-05-11

Hej!
Här kommer en liten hälsning från Delete som vi numera kallar för Bob (till vänster på bilden). Det är nu två månader sedan som Bob först kom hem till oss och då var han en riktigt skygg liten kisse som bara ville ligga under sängen: att gå hela vägen ut i köket för att äta var jätteläskigt och den nya kattkompisen var inte mycket att ha heller! Man fick inte gärna klappa eller lyfta honom och vi trodde att det skulle ta lång tid innan han blev någorlunda social. Gissa om vi blev förvånade när han på bara några veckor förvandlades till en riktigt gosig liten herre som gärna vill sova i sängen och älskar att gosa och busa, både med oss och med nya kompisen Lisa. Nya favoritstället är soffan där han kan ligga och ha koll på vad som händer i lägenheten och bjuds det på godis så är han den första som kommer springande. Inte ens dörrklockan, som var superläskig från början, är särskilt farlig längre och han fortsätter att göra nya framsteg varje dag =)
Hälsningar
Bob med familj!

2010-07-01

Sushi
Adopterad 2010-06-02

När Sushi flyttade hem till mig och min tidigare katt Salsa var han rädd. Han gömde sig under badkaret i ett dygn innan han tillslut vågade kika ut från badrummet. Nu har det gått två månader och han är en helt annan katt! Han sitter gärna på balkongen och tittar ut så fort han är vaken. På morgonen är det två katter som springer runt mina ben och vill ha mat. Han har även börjat hoppa upp i sängen när jag vaknar och vill kliad bakom öronen. På nätterna springer katterna runt och jagar varandra, jag börjar fundera på om grannarna nedanför kan sova i ljudet av galopperande kattassar. Sushis favoritleksak är laserpekaren och han hoppar för fullt efter den! Och Salsa, han är den stora idolen som Sushi gärna följer efter i tid och otid. Men man får inte lyfta upp honom, då blir det lite panik. Och andra människor är inte att lita på! Då springer han och gömmer sig bakom soffan, om inte hungern tar över, då vågar han sig fram lite försiktigt.
Han verkar trivas här hos oss och det är jag oerhört glad för eftersom det var kärlek vid första ögonkastet för min del! Kärleken från hans sida har växt fram allteftersom han insett att jag inte är så farlig. Dessutom måste man ju vara snäll mot den man får mat av!
Många kramar från Helena, Salsa och Sushi.

2010-07-01

Moses och Gabriel
Adopterade 2009-08-05

Gabriel och Moses har fått behålla sina namn som de fick av samvetet. De hade ju en tuff start i livet, Moses blev uppfiskad ur Fyrisån och Gabriel hade skadat svansen så man blev tvungen att amputera en bit av den. Ytterligare en bror blev funnen i en bil vid Östgöta nation.
Idag bor grabbarna ute på landet en bit utanför Uppsala. De alternerar mellan att vara inne- och utekatter då de har tillgång till kattlucka. Bägge två har funnit sig väl tillrätta med oss och övriga djur i familjen. De har nämligen sällskap med två äldre honkatter och en hund. Den ena honkatten har nästan blivit ung på nytt sen Moses och Gabriel flyttat in. Det märks att hon tillfullo accepterat och trivs med dem. Relationen till hunden är ett kapitel för sig. Från att ha närmat sig henne försiktigt har hon blivit som en surrogatmamma för dem! Det är riktigt rörande att se katterna stryka sig mot och kela med hunden som inte riktigt vet vad hon skall göra och tillsist svarar med att ge dem en rejäl tvätt.
Är jätteglad att vi tog hand om bägge bröderna då jag tror att de haft och har mycket glädje och trygghet i varandra. Vårt hem har ialla fall blivit komplett sen de här små herrarna kom hit!

2010-04-16

Ice
Adopterad 2009-10-28

Nu har Siri - eller Ice som hon hette när hon kom till oss - varit hos oss i ungefär ett halvår. Siri var till en början lite reserverad men väldigt nyfiken. Bytte vi rum följde hon efter och fick vi besök var hon direkt framme och nosade men hon tyckte inte riktigt om att bli klappad. Nu har hon däremot blivit en riktigt kelig katt som har hittat sina favoritplatser i lägenheten. Hon föredrar att ligga mitt i soffan på en filt (samma som på bilden), och om vi ska sitta i soffan så flyttar hon sig snabbt upp på armstöden istället. Den senaste tiden har hon dessutom börjat ligga i knät och spinner ordentligt.
När Siri inte sover i soffan ligger hon i en lektunnel och spanar, leker med pingisbollar eller ett julklappssnöre. Hon har flera andra leksaker, men det är nästan bara bollarna och snöret som hon tycker om att leka med. Sent på kvällarna får hon också sina ”ryck”, då hon springer från rum till rum och sladdar på parkettgolvet. I sommar kommer hon att få vara ute lite vid vår sommarstuga, självklart kopplad i ett långt band, och vi hoppas att hon kommer att tycka det är roligt att jaga råttor i skogen.
Vi är jätteglada att vi har tagit hand om Siri! Vi har under tiden fått se mer och mer av hennes personlighet och det har varit mycket roligt att hon blivit mer och mer tillitsfull. Hon verkar trivas mycket bra hos oss och vi ha lärt oss varandras rutiner. Siri är verkligen en del i familjen och vårt självklara sällskap.
Med vänlig hälsning
Jessica och Fredrik, och Siri.

2010-03-30

Koster och Luna
Adopterade 2007-11-26

Det sa som man brukar säga klick och sedan flyttade Koster och Luna in
För ca två år sedan var jag och besökte Samvetets katthem på Genetikvägen i Uppsala, där träffade jag en mängd underbara katter. Det var inte lätt att välja men efter ett par besök på katthemmet uppstod ett särskilt tycke för Koster och Luna, det sa klick! De delade rum och var kompisar på katthemmet. En kväll på senhösten samma år hämtade jag tillsammans med min väninna dessa två underbara katter. Vid hemkomsten störtade Luna ur transportburen och inom en kvart hade hon under ivrigt ”pratande” och spinnande ”buat” med huvudet och på så vis doftmarkerat allt i lägenheten inklusive mig och min väninna. Koster fann för gott att till en början vara under badkaret och under eller bakom sängen och soffan. Redan under den första natten lockade dock Luna fram honom en stund. De första dygnen var Koster framme mest under de mörka timmarna och mumsade i sig mat och busade med Luna (vilket kunde gå ganska vilt till). Luna låg och sov på min mage i tv-soffan redan första kvällen och när en väninna dagen därpå var på besök hos oss satt Luna med oss hela tiden och ”deltog” i samtalet. Luna älskar när det kommer gäster och är då alltid först vid dörren, medan Koster är mer avvaktande och håller sig till en början mest undan. Nyfikenheten tar dock oftast sedan överhand så efter en stund brukar man se honom kika in i rummet. Numera kommer Koster i de flesta fall fram och hälsar på gästerna men på lite lagom avstånd till en början. Båda katterna vill dock oftast följa med gästen till dörren och säga hej då. Både Luna och Koster är otroligt kärleksfulla, nyfikna och busiga. Båda fullkomligt älskar att mysa och gosa. Koster och Luna tycker väldigt mycket om varandra. Luna är väldigt gymnastisk och kan göra eleganta volter, ibland över Koster till hans stora häpnad. Luna älskar att vara med när jag utför hushållssysslor. En gång då jag torkade av elementen satt Luna och iakttog mig och förde sedan in sin tass i elementets springor och skakade av tassen mellan varje springa. Vad gäller maten så har Koster lite olika vanor, emellanåt tar han med sin ena tass upp en liten matbit och för den väldigt elegant till munnen men andra gånger kastar han istället iväg matbiten med tassen för att sedan springa och hämta maten. Det har hänt att jag någon gång stått i den flygande matbitens färdriktning. Luna är en mycket påhittig kattjej. Hon gör sig ofta en liten koja av långgardinen i vardagsrummet genom att ställa sig bakom gardinen och sedan ta ett snedsprång upp i soffan. Koster har nyfiket iakttagit detta men har inte riktigt lyckats få till en egen koja ännu. Koster ligger rätt ofta uppe på klätterpelaren eller i klätterpelarens koja och myser. Han tycker väldigt mycket om att titta ut genom fönstret, särskilt intressanta är förstås fåglar men även annat som exempelvis grävmaskiner fångar hans intresse. Koster sitter som klistrad vid TV:n om det är fåglar eller andra djur i rutan. En av Kosters favoritlekar är då Luna jagar honom och han försöker då och då få igång denna lek genom ihärdiga försök att väcka Luna då hon sover som bäst.
Favoritleksaker är bollar, små tygmöss och två rundmagade tygråttor från IKEA, vilka oftast bärs omkring i råttsvansen. Både Luna och Koster tycker mycket om att vara ute på vår balkong (med hönsnät som skydd runt balkongen). Livet tillsammans med Koster och Luna är total GLÄDJE !
Många kramar till Er alla på Samvetet från oss tre

2010-03-25

Bill och Bull
Adopterade 2009-10-11

Hej!
Den 11 oktober 2009 flyttade bröderna Bill och Bull in hos mig. Det tog lite tid innan jag vann deras förtroende men vart efter tiden gick så blev de tryggare och tryggare i lägenheten och med mig.
Redan från början märkte jag att de hade olika personligheter. Bill med sin halva svans är spelevinken som alltid hittar på bus och upptåg, går in i byrålådorna, smiter ut i trapphuset ibland och han har en glupande aptit på allt som går att stoppa i en kattmun.
Bull som är mycket större än Bill viker undan när Bill kommer och vill äta upp hans sista bitar i matskålen. Men han spöar Bill i alla deras busfajter. Bull är lite mer eftertänksam av sig och en mer en katt medan Bill fortfarande är lite av en kattunge.
Ingen av dem är riktiga gosmaskiner. Bull kommer gärna upp i sängen på morgonen och spinner och trampar runt, men sen vet han inte riktigt vad han ska göra av sig själv. Bill nöjer sig med att kura i mina knäveck. Bill kan man däremot bära runt som en liten bebis utan att han gör motstånd. Bull finner sig inte i sådan behandling.
När det kommer gäster, speciellt barn, kan de vara lite reserverade till en början men rätt snart kommer de fram och kollar läget och vill vara med i gemenskapen.
När jag kommer hem från jobbet väntar killarna på mig i hallen (och på den hägrande middagen också såklart) och jag blir glad varje dag av deras hälsningscermoni. Det är härligt att vara kattägare igen!
Med vänliga hälsningar
Greta

2010-03-25

Moxie
Adopterad 2009-05-27

När Moxie kom till oss i slutet på maj 2009 var det en reserverad och nervös kattdam. Hon satt det hela första dygnet bakom kylskåpet innan hon ens vågade sig fram att äta.
Väl framme och när hon började vidga sina vyer blev övervåningen med alla vrår nya gömställen, tyvärr även våra sängar. Där det blev inte bara ett utan fem missöden…
Idag är hon en pratglad kattmadam som busar och leker med allt från fjädrar till pappersbollar.
Hon är fortfarande lite rädd för ljud och snabba rörelser, men det blir bättre för var dag. Hon älskar att vara ute och myser gärna i våra sängar.
Mvh Moxie och hennes familj

2010-03-25

Ink
Adopterad 2009-08-10

Hej!
Här kommer en hälsning från Ink och hennes familj. Det har hänt mycket sedan jag fick flytta till mitt nya hem. Den första tiden var ganska läskig, för då träffade jag deras andra katt Rocky, en stor och svart hankatt. Nu är han snäll men då när jag kom hem hit då fräste han åt mig men sprang oftast i väg. Men jag, jag var inte rädd, jag gav svar på tal och fräste tillbaka. Efter bara nån dag var vi ganska bra vänner vi kunde iallafall äta vid samma plats i köket och nu är vi riktiga kompisar som busar med varandra.
Jag har tyvärr en ovana som matte och husse har listat ut. Jag har en förkärlek till att smaka på det mesta och det enligt matte och husse är inte alltid så bra. På grund av min lilla ovana råkade jag äta upp ett snöre på 1,5 meter. Jag blev tyvärr jättedålig så det gick inte att hymla med vad jag hade gjort, utan när matte ringde till veterinären så var det bara att åka raka vägen upp till djursjukhuset. Det var tur att vi kom när vi kom för jag var verkligen jättedålig sa veterinären. Vi fick först gå in på ett undersökningsrum där de skulle ta tempen på mig och det tyckte jag inte om, så då protesterade jag. Men självklart vann ju veterinären. Det är hemskt att medge det, men även de bästa har sina brister. Sen fick vi vänta i ett väntrum med massa hundar, det var jätteläskigt men jag gömde mig under filten. Jag orkade knappt det. Sen var det röntgen och sen fick jag en spruta och så är allt svart. Matte har berättat att de rakade min mage för att kunna göra ett ultraljud, för på röntgen kunde man inte se något. På ultraljudet såg man att tarmarna låg som veck så det vara bara att operera. De öppnade min tarm på 5 ställen plus magsäcken på ett. Jag måste ha sett ut som en stril till en vattenkanna! Tur att jag är försäkrad för annars hade notan slutat på ca 22 000 nu blev det bara 5 000. Nu mår jag bra och pälsen är utväxt.
Nu när våren har börjat komma märker jag att min trea jag bor i är lite i det minsta laget och eftersom jag bara får vara ute på den inglasade balkongen finns inte mycket plats att rasa på, så det är tur att innan året är slut så ska jag och min familj flytta ut på landet och då har matte och husse lovat att vi ska få gå ut lite mer. Men man vet ju inte, vi får väl se hur jag känner när jag kommer dit om jag går ut eller inte.
På bilderna har ni mig och min kompis Rocky till vänster och jag efter min operation hemma på köksgolvet till höger
Ha det bra så hörs vi en annan gång! Hälsningar
Ink med familj

2010-02-23

Grålle
Adopterad 2009-05-25

Grållis, som numera kallas Kurre, har nu varit min gosekatt i flera månader. Troligen har han inte varit "familjekatt" tidigare men upptäcker alltmer fördelarna med det. Vill inte gå ut på den innätade balkongen, och att gå ut med sele tror jag inte kommer att gå. Likaså får jag inte klippa hans klor, så jag har skaffat flera klösbrädor. Men jag får bära honom och han kommer ofta upp i mitt knä och spinner. Älskar att bli borstad och gosad med, knuffar och buffar och kurrar. Springer runt och jagar sina pingisbollar (som försvinner hela tiden) och en pip-råtta, men ett snöre är alltid roligast. Hittar alltid nya ställen att kura ihop och sova en stund. Men han har inte kommit på idén att sova i min säng. Från början gömde han sig då det ringde på dörren, men kommer nu för att hälsa på alla.
Tack Samvetet för en underbar och söt kisse som är ett ovärdeligt sällskap! Här på bilden läsen Kurre morgontidningen.
Hälsn. från Kurre och Majt

2010-02-23

Tigo och Hillevi
Adopterade 2010-02-12

Hej, här kommer en liten berättelse om hur vi har det nu. Bilfärden hem var pratsam och helt okej. Dom visade oss var våran toa var på en gång och vi har varit så duktiga och aldrig missat toan. Vi får mycket gott att äta, bl a strömming, torsk, leverpastej och riktig kattmat (vi gillar även salta pinnar när det är lite festligt).
I början sov Hillevi alltid på övervåningen och Tigo i husse och mattes säng, men nu varvar vi lite som vi vill.
”Lite syskongnabb” är det ibland, mest när Hillevi tror att hon får bestämma allt. Men jag är trots allt karl och äldst, tycker Tigo. Hillevi vill gärna busa med mig men jag leker helst själv med mina råttor. Vi har äntligen börjat få gå ut, spännande med all snö men lite kallt så vi är bara ute korta stunder. Vi är väldigt duktiga och kommer snällt när vi vill in, säger husse och matte.
Vi stortrivs med varandra och att få bo på landet. Bortskämda blir vi allt för ingen kan motstå oss. Ps, en av bilderna är från när matte glömde stänga sopskåpet och dom hade ätit kyckling, och då passade Tigo på att ta sig en munsbit.
Många kramar till alla på Samvetet från Tigo o Hillevi

2010-02-19

Lexus och Maserati
Adopterade 2010-01-16

Hej!
Här kommer en liten lägesrapport från oss. Vi har blivit omdöpta till Myra (Maserati) och Sissi (Lexus).
Första dan bodde vi i badrummet där det var varmt och tryggt. En höjdare från allra första början var att vi fick äta gräs! Andra dagen nosade vi runt i nästan hela huset, oj vad stort allting var! Leken var snart igång, upp och ner för trappan i flygande fläng och alla tygmöss och snören fick däng.
Vi har nu varit här i vårt nya hem i sex veckor och trivs jättebra! Vi tycker om vår nya mat och magarna är i fin form. Matte och husse tycker att vi är så snälla och rara. På natten är vi tysta som möss men när matte vaknar hoppar någon av oss upp i sängen och hälsar. Ibland ligger vi i sängen på kvällen och spinner gulligt så att storkatterna kan somna ordentligt. Efter ett tag går vi till våra finaste nattläger, Sissi på soffryggen i vardagsrummet och Myran på en tovad filt under det varma elementet i köket.
På dagarna sitter vi ofta i fönstrena och tittar ut. Det är kul att sitta och tänka på hur roligt det ska bli att få komma ut i vår och springa runt i gräset och jaga möss i buskarna. Det är inte utan att vi båda börjar längta. Men storkatterna har sagt att snön måste försvinna först och snödropparna komma fram och solen börja värma ordentligt.
Myran låter sig bäras ganska långa stunder men Sissi vill helst inte bli buren.
Vi är så glada för att vi har fått komma till landet och att vi ska få stanna här hos husse och matte hela livet.
Kära hälsningar från Sissi och Myra.

2010-02-19

Sixten och Harriet
Adopterade 2009-10-04

Hej Katthemmet! Det här är Daniel som skriver, i början av oktober adopterade jag Sixten och Harriet från er och tänkte dela med mig av lite historier och bilder. Jag skapade helt enkelt en blogg där jag skrev om de första dagarna, sedan har jag mest bara fyllt på med bilder. Jag kom att tänka på att ni kanske var intresserade av att se bloggen då jag fick er kalender av min mor i julklapp och hittade Sixten bland bilderna när han bara var en liten plutt. Han har blivit en riktigt reslig kattpojke som älskar att brottas med Harriet. Emellertid har jag döpt om kissarna, Sixten blev Phobos och Harriet blev Nyx, bloggen heter således "Nyx och Phobos":
http://nyxochphobos.blogspot.com
Med vänliga hälsningar Daniel Johansson

2010-01-25

Oscar
Adopterad 2009-12-09

Den 11 september var en stor dag för Oscar. Då flyttade han från katthemmet hem till oss, hans nya hem. Han var väldigt skygg i början och gömde sig under soffan mest hela dagarna. På nätterna var han framme och åt och gick på lådan. Vi såg honom tyvärr inte så mycket. Efter en vecka kröp han dock helt plötsligt fram och tittade på oss med stora ögon. Hans nya favoritplats blev nu istället hans klöspiedestal, där han låg i sin lilla gömma och följde oss med vaksam blick. Han rörde sig dock inte så mycket i lägenheten när vi var hemma/uppe. Vi minns båda så väl första gången som han hoppade ut från sin lilla gömma och vi satt i soffan, bara några meter ifrån honom. Vi vågade knappt andas för att vi inte ville skrämma honom! Eller när vi för första gången hörde att han verkligen lekte ute i lägenheten efter att vi gått och lagt oss. För att inte säga vilken känsla det var första gången man fick gå fram och klappa honom, utan att han sprang iväg. Vilket lyckorus!
Efter det gick har det hela tiden gått framåt, sakta men säkert. Under hela den här tiden har han gjort så mycket framsteg vår lilla Oscar. Nu rör han sig som han vill även när vi är hemma. Han äter lite mat, leker ute i hallen, sitter på köksbordet och tittar ut eller favortisysslan just nu: Sitta och tigga mat när hans mattar äter. När han ser att någon utav oss plockar upp en liten bit mat med fingrarna börjar han genast slicka sig runt munnen och går fram för att se vad som erbjuds idag. Lax är favoriten, helt klart! Nya favoritsovplatsen är numera i sängen, bland alla kuddar. Där gör han sig en liten plats och ligger och sussar om dagarna. Sova på en fleecefilt i soffan är inte helt fel det heller. Favoritleksaken är en mjuk, rosa gummiboll som vi varje morgon får plocka fram under soffan.
Lite skygg är han fortfarande, men vi ger honom den tid han behöver. När vi tänker på hur han var precis i början när han kom till oss och hur han är nu, så blir vi så himla glada. Han har kommit så långt. Den skygga lilla katten, med den ack så sköna gångstilen, är nu en nyfiken liten katt som gärna är med och kollar vad som händer. Den bästa dagen under den här tiden måste nog ändå vara den 9 december. Den dagen adopterade vi honom och då blev han vår lilla kisse på riktigt!
Hälsningar Anni och Camilla

2010-01-06

Arwen/Nelly
Adopterad 2008-12-20

Arwen nu kallad Nelly trivs jättebra i sitt nya hem med lekkamraten Lillen. De busar och gosar mest hela dagarna och fungerar jättebra ihop. Nelly har blivit en jättemysig katt som uppskattas högt av oss här hemma. Hon är väldigt nyfiken och har ibland svårt att sitta still. Hon bara älskar att leka med julgranskulor och det är inte helt ovanligt att hitta en massa kulor på golvet på morgonen. Men det bästa hon vet måste vara att leka med Lillen och att sitta i mattes och husses knä.

Tack Samvetet för att vi fick chansen att lära känna denna underbara lilla krabat. Hon ligger oss varmt om hjärtat och har idag ett väldigt bra liv med mycket kärlek. Tack Samvetet för det jobb ni gör och tack för vår lilla älskling!/Husse och matte

2009-12-05

Sten
Adopterad 2009-06-29

Murre (f.d. Sten) kom till oss den 5 maj 2009 som jourhemskatt. Då han kom till oss var han jätteskygg och låg bara under vår säng hela dagarna, kom bara fram på natten när vi hade somnat för att göra sina toabesök och för att få i sig mat.
Nu, nästan 7 månader senare, kommer Murre fram närhelst på dygnet. Framför allt när husse äter frukost, då sitter Murre vid bokhyllan och hoppas att husse kastar iväg en ostbit. Bus är också roligt, gärna tillsammans med f.d. Mango, 1,5 år.
Första tiden var inte alls kul att ha Murre hos oss, vi tyckte så synd om honom eftersom han aldrig kom fram. Men nu ser vi framsteg varje dag och Murre blir mer och mer kaxig av sig. Man har också kunnat följa Murres utveckling på hans egen blogg på adressen: http://jourhemsbloggen.egetforum.se/blog/ där finns bilder, text och nån liten film. (Bloggen är fortfarande aktiv och det skrivs i den, dock inte lika ofta.)
I juni fick vi ett samtal från Samvetet att en person hade hört av sig och var intresserad av Murre. Skulle han behöva flytta ytterligare en gång? Nej, vi bestämde oss för att behålla honom så att han skulle få komma till ro. Så den 29 juni flyttade Murre hem till oss på riktigt!
Hälsningar Micke & Madde

2009-12-05

Efi
Adopterad 2009-08-30

Hej! Äntligen så har jag tagit mig i kragen att sätta mig ner vid datorn som jag fått låna av min husse. Som sagt så har jag adopterat en människa..jo en människa..jo då så här är det lyssna nu. Det är ju alltså vi katter som adopterar våra hussar och mattar.. men dom tror ju att det är tvärs om..men låt dom tro det. Men nu så ska jag berätta hur det har gått för mig i mitt nya hem.
Efter en lagom lång bilresa på cirka 40 minuter sittandes i en tråkig kattbur så kom jag äntligen fram till mitt nya hem, där jag ska bo tillsammans min husse som jag hade adopterat. När jag kom in i huset så gick jag med raska steg ut ur buren och såg mig omkring.. mjaau, här ska jag nog trivas tänkte jag. Jag utforskade mitt nya hus ordentligt och när jag kom upp på övervåningen så hittade jag en stor och mysig säng att krypa ner i, lätt som en plätt la jag mig under täcket där var det varmt och mörkt och mysigt på alla sätt och vis. Min husse gick omkring på nedre våningen och pratade för sig själv..nja ska jag va ärlig så ropade han på mig..men vem bryr sig när det är gosigt under täcket. Han gick omkring och ropade Efi, Efi, psss pss kom då kissekatten Efi..kom, så där höll han på hela kvällen..guu va trött jag blev på hans tjat så det var lika bra att visa sig en kort stund. När jag kom ner så satt han och glodde på tv (ur trist tycker jag) När han fick se mig blev han jätteglad eftersom han trodde att jag hade fursvunnit och blivit uppslukad i tomma intet (typiskt för människorasen) Efter en kort runda genom vardagsrummet gick jag ut på altanen..WOW!! va mjauigt de va då..stort och inbyggt..helmysigt. Nu går jag upp och lägger mig igen eftersom det var jobbigt att byta hem , det tar på krafterna ska jag säga. Jag kröp ner i min stora lyxiga säng och tänkte "var ska husse sova då", ja inte mitt problem i allafall jag har mitt på det torra, sen började han igen..Efi,Efi, psss psss kissekatten,kom då. Vilket tjat ska jag inte få lugn och ro. Äntligen så hade det blivit tyst i huset..inget tjat om psss pss och kissekatten.In i rummet kliver den jag adopterat och han drar av överkastet..jag blev överrumplad och bara stirrar på han med en blick som sa "vad håller du på med", han bara stod där och stirra på mig och sa "va..ligger du där du lilla Efi" (var skulle jag annars ligga..i en kartong eller?) Okej då..han fick väl krypa ner då..mjauuu va mysigt när han la täcket över mig så bara huvudet stack fram.
Nu sover jag alltid i sängen och han har min tillåtelse att få sova bredvid mig..men bara om han kliar mig på magen. Sen när det är dax för honom att vakna så väcker jag alltid honom med att stånga och skrapa med tassen på honom. Ibland gör han sig till riktigt ordentligt och då köper han några räkor till mig, ååå va det är mumsigt jag älskar räkor.. väldigt ofta så sätter jag mig vid hans sida när han äter och då tigger jag alltid..för det är jag duktig på och jag får alltid smaka.
För att tillfredställa min husse så brukar jag leka lite med honom, då får han gå omkring med ett snöre som han drar på golvet medans jag fångar det,och det tycker han är mycket roligt, sen brukar jag leka med en liten pipande mus jag fått och när han ser det blir han jätteglad (människorna är tydligen lättroade)
Jag har ett par favoritplatser som jag brukar ligga på, den ena är i trappan och där har jag uppsikt på det som rör sig på nedre våningen, den andra är i sängen och på stolen i datarummet och då har jag koll på övervåningen, och för att ha koll på gården så lägger jag mig i fönstret, men dom bästa platserna är i allafall husses knä när vi sitter i soffan och sen ligga i sängen under täcket. När vi sitter i soffan så myser jag och låter mig gärna bli riktigt ordentligt kliad på magen hela kvällen och sen när det är läggdax får han gärna bära upp mig till sängen.
Ja har fått en konstig grej av honom, det ser ut som en räv och den lägger han i stolen i datarummet varenda kväll och morgon och jag gör samma procedur varenda dag..jag bär iväg med den och på kvällen lägger jag den i sängen och jamar och på dagen bär jag ner den i vardagsrummet och jamar. Det där har satt myror i skallen på husse, han tror att jag inbillar mig att det är en unge eller ett byte jag fångat, men jag kan säga att jag bär bort den och jamar för jag tycker den är fånig..men det fattar inte han..han får väl tro vad han vill..men roligt är det.
Jag måste säga att jag har kommit till ett helt underbart hem och jag trivs så otroligt bra, jag har inte kunnat få det bättre..nu börjar livet!
Ett jätte stort tack till Samvetet och min jourhemsmatte Maria som tog hand om mig och såg till att jag fick ett hem att komma till, TACK alla snälla.
Mjauiga kramar och kurrningar från Samvetets EFI och min husse Thomas

2009-11-21

Tompa
Adopterad 2009-05-09

Hej! Vi har helt glömt av att uppdatera er om vad som har hänt med Tompa sen han flyttade hit tills oss!
När vi fick hem honom var han en blyg liten kattkrakre, men det tog inte mer än någon dag innan han var hemmastadd. Efter en olycka i sängen, som troligen berodde på revirmarkering då andra katter bott här förr, så blev han en mer öppen katt. Tompa var en hemsk skygg katt när vi först träffade honom och det höll i sig några dagar efter det han kom hem till oss. Sakta men säkert öppnade han sin personlighet för oss och fram kom en helt underbar varelse.
Det dröjde inte länge fören han vågade sig upp i soffan och nosa på oss, och våga på bli klappad på. Det dröjde inte heller längre förrän han började kurra i vår närvaro. Men det visade sig ganska snart att husse (eller som vi säger, pappa) är favoriten här hemma. När pappa går till jobbet skriks det en del och suras på hallmattan med en stirrande blick mot dörren. Snart accepterar han detta och kommer och gosas med mamma och leker en stund. Men favoritsysselsättningen är att ligga och sova på toppen av ryggstödet av soffan, väl nedsjunken i kuddarna. Men när pappa sticker nyckeln i låset så blir det full rulle! Det kutas ut i hallen, slänger sig på rygg som en hund och ska bli klappad på. Blir han inte hälsad på så dänger han till pappa på vaden, vilket i och för sig alltid sker när han inte får som han vill.
Men det bästa vi vet, även om det är lite jobbigt vissa mornar, är när klockan ringer och Tompa kommer smygandes upp från fotänden av sängen, där han spenderar natten, och börjar bädda bredvid kudden. Men kliver vi inte upp inom 10 minuter så ställer han sig bredvid ansiktet på en, kör ner nosen i ögonen och klappar till en över kinden med tassen, för nu ska han minnsan ha mat. En annan lite udda egenskap han har är att smyga på pappa! Helst ligger han bakom spegeln i hallen och smyger, och när pappa minst anar det så hoppar han fram och hänger sig fast runt vaden, dock utan klor, släpper lika fort igen och springer med busig uppsyn tillbaka till gömstället. Och när man ska laga mat ska han vara med, ingen matlagning utan att han ska provsmaka.
Men det roligaste han har gjort är nog när pappa (husse) stod och rakade sig efter duschen med enbart handduk runt midjan. Han smyger upp under den, lurpassar och pang så sitter det klor på... ja, ni kan nog ana själva. Mamma (matte) fick sig ett bra skratt!
Allt som helt är han en katt som jag tror gud skapat just för oss. Han är sprallig, busig och gosig omvartannat och favoritsysslan är att sova. Det är 4 saker som passar perfekt in på oss "föräldrar" med. Vi är så glada över att han är en del av vårat liv, mammas pojke är ett vanligt smeknamn. Vi hoppas och tror att han kommer att vara vår familjemedlem länge till! Och vi hoppas snart kunna ha plats och tid för en lekkamrat till vår älskling, då så klart i form av en katt till!
Stora kramar från Malin, Tuomas och Samvetets Tompa.

2009-11-17

Lycka
Adopterad 2006-03-18

Samvetets Lycka (Stina) skickar en hälsning. Hon har numera flyttat ifrån Uppsala och lever livet ute på landet.
/Lina

2009-11-17

Fluff-Lasse och Tattoo
Adopterade 2009-09-10

Fluff-Lasse och Tattoo har installerat sig väl hos oss. Fluff-Lasse har kommit över de magproblem som följde efter att han svalde något olämpligt även om det tog flera turer till veterinären och mycket uppsikt och omsorg. Han är nu pigg och glad och älskar att vara ute i trädgården eller ligga i knät som en liten bebis och bli klappad på magen. Han är extremt social och gosig.
Tattoo tog lite längre tid på sig att känna sig hemma, men hon är nog mer försiktig av sig till naturen. Efter ett par veckor hade hon dock gjort sig hemmastadd och är nu lika hemma i huset som ute i trädgården. Vi trodde inte hon skulle bli lika social och gosig som Fluff-Lasse men det visade sig fel. Hon har blivit en riktig ”knä-katt” och älskar att ligga uppkurad i mitt eller min mans knä, särskilt om hon blir struken under hakan.

De leker och sover mycket ihop vilket är härligt att se. Hon hjälper också honom med att hålla sig ren ibland vilket annars inte är helt lätt när man är lite lat och har fluffig päls!
Hälsningar Anna

2009-10-23

Simba
Adopterad 2009-09-27

Hej!
Min första månad på Åland har varit väldigt spännande! Det började med en bilresa, som gick "över förväntan bra", som matte sa. Vi stannade på halva vägen, då jag fick komma ut ur buren en stund, och då spann och pussades jag som en tok!! Då blev matte väldigt kär i mig sa hon. Sen åkte vi en stor båt, det gick också bra. Vi fick sitta vid ett speciellt bord för husdjur. Det var mååånga som stannade till för att beundra min skönhet må jag säga!
Vi kom fram till mitt nya hem sent på kvällen, där väntade min nya kompis, Lucy! Matte hade berättat mycket om henne och jag såg fram emot att träffa henne. Men oj... vad hon var läskig!! Hon spottade och fräste åt mig. Hela tiden! Men jag tog inte åt mig så mycket, jag förstod att tjejer kan vara lite så ibland. Jag fräste väl lite tillbaka ibland, inte var det mer med det. Jag brydde mig inte så mycket helt enkelt. Man är väl tuff! Det gick en dag, två dagar, tre.... och sen! började Lucy mjukna, och insåg att det kanske inte var så tokigt med en kattkompis ändå. Efter en vecka hade jag lindat henne runt tassen med min charm! ;) Idag är vi bästa vänner och jag tycker att det är såååå mysigt att sova bredvid henne. Hon tvättar mina öron och mitt huvud tills jag somnar tryggt.
Annars då? Jag älskar att spinna, och jag spinner HÖGT! Så fort matte klappar mig går maskinen igång! Min favoritlek är brottning och ta-fatt, med Lucy såklart! Och så har jag min favoritleksak som jag gärna bär omkring på. Försöker man ta den av mig blir jag lite sur, då morrar jag lite. Nåt måste man väl få ha i fred ändå? Och pratglad är jag också, jag kan jama de mest konstiga ramsor ibland. Mest när jag vill ha mat, jag älskar mat!
Ett besök till doktorn har jag hunnit med, och det var för att kolla mina öron. Dom var hur fina som helst, sa doktorn. Ingen skabb här inte!
För att sammanfatta det hela trivs jag utomordentligt bra hos mina nya familj. Här får jag obegränsad, ovillkorlig kärlek. Mat, en ren kattlåda och alltid en famn att kura ihop sig i. Bättre kan man inte ha det, eller hur? (Jag är den röda katten till vänster på bilden)
Kurr kurr,
Simba (och Jessica & Lucy)

2009-10-22

Selma
Adopterad 2005-08-19

Jag adopterade Selma för ca 5 år sedan. Det blev kärlek från första ögonskastet för mig och några dagar senare blev jag 'godkänd' som matte av henne. Och sen dess har vi alltid varit tillsammans. Hon trivs verkligen med att vara den enda som får all kärlek och uppmärksamhet, men samtidigt ger hon så oerhört mycket tillbaka. Hon har lätt att vänja sig vid nya platser, så länge matte är med, då är hon inte rädd för något! Hon har fått flytta lite med mig, först i Uppsala och numera bor hon i Österrike och trivs jättebra. Det enda hon begär vart vi än flyttar är en garderob som hon kan krypa i -- jag har gett upp att försöka hålla dörrarna stängda, så vi har hittat en kompromiss: Selma får alltid en hylla i garderoben, för det finns inget bättre för henne än att få sova där eller kanske i mattes datorväska vilket är inte heller så dumt... En annan passion hon har är att sitta i fönstret eller på balkongen och kolla vad som händer i världen. Annars kan man ju alltid dåsa lite i solen... Duvorna har dock varit lite irriterande, men man kan väl inte förstöra sina nervceller pga några dumma fjäderbollar!
För att avrunda det hela, hon är mammas lilla flicka och den mest underbara och älskvärda katten jag har någonsin haft.
Vi båda tycker att Samvetet gör ett otroligt jobb och det är ett under att ni finns att ge kärlek och trygghet till katter!
Mvh, Anna och Selma

2009-09-17

Losan
Adopterad 2005-10-19

Hej!
Här kommer en hälsning från Losan som adopterades för ca 4 år sen. Hon bor numer i Örbyhus istället för Vendel, och har fått anpassa sig från gårdsliv till lägenhet men det går bra för matte flyttade med.
Hon väcker sin matte varje morron genom att tugga på hennes naglar. Hon vill gärna gå ut och in som hon vill och älskar att sova i mattes säng. Hon har ff problem med kramper när hon sover men de har inte blivit värre. Losan är en mycket självständig men ändå rädd katt som trivs med att ta det lugnt. Hon gillar sin nya kompis som är en cockerspaniel, men saknar kattkompisarna från Vendel.
Losan hälsar och mår bra. Det kan bli en kattkompis om matte får en större lägenhet vilket de hoppas på. Kram till er alla från Losan och hennes matte Anna-Lisa Haraldsson genom lillmatte

2009-09-08

Zuni
Adopterad 2009-05-13

Hej!
En hälsning från Zuni, som sedan i maj bor med matte Karin i Luthagen i Uppsala. Första dagarna tillbringade jag mest under sängen, men med ett steg framåt varje dag så ligger jag numera hellre på soffans ryggstöd eller i min fåtölj. Under sängen är bara för mesar! Fast matte säger att jag fortfarande är "en liten mjukis", men jag tror stenhårt på hellre fly än illa fäkta när det börjar viftas med lakan i sovrummet, slangar och hinkar vid akvariet, eller öppnas stora kartonger med frysar i eller så. Eller om det kommer främmande folk för nära. Saker ska stå stilla så man vet vart man har dem tycker jag, och då kollar jag gärna in vad det egentligen är matte pysslat med. Det gäller människor också. Fast om den främmande sitter still och pratar med matte så kan man ju komma fram och leka lite med sina möss och bollar i bakgrunden, så de inte märker att man egentligen har stenkoll. Och någon enstaka främling har fått hälsa och klia mig lite också. Matte själv däremot får numera röra sig som hon vill i lägenheten utan jag blir det minsta skrämd, även om man kan undra vad hon håller på med ibland. Speciellt nyfiken blir man om det är något hon äter, för då vill man ju kolla om det är något hon bör dela med sig av -- som rökt och kokt skinka (matte har lärt sig att lägga mer på mackan än hon själv vill ha), vaniljyoughurt, fil eller något annat mumsigt man kan få sig en liten slick av. Och så vill man ju bli kelad en massa med. Det är jättemysigt tycker jag, även om jag inte förstått det där med att ligga i knät. Sova bredvid matte i sängen kan man göra emellanåt också. Framför allt när hon tar sovmorgon, för då vet jag precis hur jag ska ligga så att hon kan klia mig på magen samtidigt som hon somnar om. Leka med pälsmöss och bollar gillar jag som nämnt, och jag är ganska bra på att dribbla om jag får säga det själv, fast mest gillar jag just nu pälsmusen på "metspö" som matte svänger runt med. Ja, för att sammanfatta så tycker matte att jag verkar må utmärkt och trivas bra -- den underbaraste lilla "tissetatten" som finns, som matte säger!
Hälsar Zuni (och Karin)

2009-09-02

Adam
Adopterad 2008-11-05

Hej!
Tack för senast. Jag bor nu i Ulleråker hos Cornelia och Henrik, där bor även katten Snake som är ett par år äldre en mig (tror jag, han har också lite luddig bakgrund). Snake är min bästa kompis, han gillade inte mig i början och tyckte att jag gjorde intrång på hans ordnade liv med sömn, mat och egen tid med matte och husse. Nu tycker vi om att busa och sover ofta tillsammans på sängen.
Jag har en balkong som jag nyttjar flitigt, jag har till och med fångat två fåglar som gjorde misstaget att sätta sig på MIN balkong. Nästa byte kan dyka upp när som helst så det gäller att alltid vara beredd på balkongen.
I början var jag rädd och osäker, men nu är jag som ett plåster på matte och husse, en del nätter sover jag på huvudkudden så jag har koll på mina kompisar.
Tack alla på Samvetet som hjälpte mig till ett nytt hem, ni gör ett jättebra jobb!
Vänliga hälsningar,
Adam (och Cornelia och Henrik förstås)

2009-07-24

Kilroy
Adopterad 2009-05-22

Hejsan!
Tänkte att vi skulle skicka en hälsning från Kilroy. Han trivs jättebra här i Klinga och vi trivs super med honom! Kärt barn har ju många namn och Kilroy går just nu under namnet Sven Torsten Kilroy Zetterberg. Svenpa och Torsten är dom mest använda.
Dom andra katterna var lite skeptiska i början och undrade om han verkligen skulle vara här hela tiden, det är ju deras hus tyckte dom! Men nu verkar dom tycka att han är helt ok och våran surtant Snabel a tycker nog till och med att han är lite gullig.
När vi hade våran lånehund Fluffet här häromdan så blev Torsten mycket förtjust och tyckte att dom kunde bli bästa vänner! Fluffet brukar inte gilla våra katter annars men Torsten gillade hon faktiskt. Dom bytte till och med mat med varandra när det var dags för middag!
Vi ville inte släppa ut honom förrän dom andra katterna hade accepterat honom så att han inte blev ivägkörd så han har varit inne i ungefär en månad, men förra helgen fick han äntligen komma ut och han blev så lycklig!!! Nu springer han ut och in här stup i kvarten och verkar mycket nöjd med tillvaron! Han är fortfarande väldigt duktig med att gå på lådan så han är noggrann med att komma in varje gång han blir kissnödig:) Glad sommar!!!
Hälsningar från Barbro, Johanna, Stina, Kilroy, Snabel a, Snubbla och Fluffet!

2009-06-30

Tequila
Adopterad 2009-01-02

I januari adopterades Samvetet-katten Tequila till Värmland. Tequila är ju en väldigt självsäker katt så det tog nog inte mer än 5 minuter innan svansen vajade stolt och hon hade accepterat sitt nya hem. Alla skor fick snabbt gömmas undan då skosnören var en stor favorit men som kompensation finns både bollar och sopborste att rasa runt med. Bra dagar delar husse med sig av smörgåsskinkan och kanske det rentav vankas torsk. Ett eget fönster finns där man kan sitta och titta ut, när inte vädret är så fint som nu så man kan ligga på en kudde på sin (innätade) balkong och titta ner på allt som rör sig. Tequila verkar trivas med att ha fått sitt egna hem och har slutat med sin lilla ovana att bitas om man klappade henne fel. Det har också upptäckts att hon älskar att åka bil... lite för mycket till och med eftersom hon visat sig vara en mästare på att ta sig ut ur transportburar. Ser man bara till att hon kan se ut så är hon dock väldigt nöjd med att ligga och stirra ut på landskapet som susar förbi. Få pälsen kammad är däremot inte någon favorit, vanligen kryper hon då in under sin filt och surar i åtminstone en halv dag. Varje dag börjar med att väcka husse genom att ivrigt försöka tvätta hans hår och varje kväll rullar hon ihop sig vid hans fötter. En väldigt bestämd men också nyfiken och klipsk katt!

2009-06-22

Niels Bohr och Max Planck
Adopterade 2006-02-05

Strax efter nyår 2006 flyttade Niels Bohr och Max Planck, numera Morris och Mao, hem till min lilla etta i Gottsunda. Jag hade anmält mig som intresserad av att vara jourhem bara några dagar tidigare. De var två små pipiga kattbröder som vid första anblick såg precis likadana ut. De sprang och gömde sig så fort de fick chansen och fräste så fort man kom i närheten. Jag och min pojkvän jobbade på att få dem att gilla oss genom att muta dem med räkor och tvångsklappa dem tills de spann. Efter några veckor var de som helt "normala" katter, iallafall när bara vi var med. Meningen var att de skulle bo hos mig tills någon ville adoptera dem, men jag insåg ganska snart att de här var ju mina katter.
Jag insåg också ganska snart att grabbarna var väldigt olika, både till personlighet och utseende. Mao är spinkig och aktiv och gillar att bli buren och att vara jättejätte nära. Han följer efter en vart man än går och kommer när man ropar. Hans favoritställe att ligga på är uppe på bokhyllan, där han har utsikt över hela lägenheten. Morris är däremot stor och tung med tjock päls. Han gillar inte att bli buren, men "svassar" runt ens ben och ställer sig på bakbenen och sträcker upp tassarna mot en. Han gillar att ligga i soffan och om man klappar honom så vänder han upp magen, för det är skönaste stället att bli klappad på.
Efter något år flyttade vi till Eskilstuna, jag veckopendlade från Örebro, så i veckorna bodde de med min sambo. Nu för några veckor sedan flyttade vi tillbaka till Uppsala, till en lite större lägenhet med en massa spännande garderober och skrymslen.
Men allt har inte varit frid och fröjd sen de kom till mig. En sommar hälsade vi på hos mina föräldrar ute på landet. Där var det någon som glömde en dörr öppen och Mao rymde. Jag var fullständigt förkrossad och var rädd att han blivit överkörd eller hamnat i bråk med något större djur. Jag delade ut lappar i alla grannars brevlådor och efter någon vecka var det några som hade sett en svartvit katt som gömde sig under deras lada. Vi fick låna en kattfälla av Enköpings kattförening och till slut lyckades vi fånga in honom. Han var då alldeles utmärglad och förvildad. Det gick dock inte lång tid innan han var tillbaka till sitt vanliga mysiga själv. Morris rymde också en gång, men på ett lite underligare sätt. Det var när vi hälsade på min sambos föräldrar en annan sommar. De har en öppen spis och den hoppade han upp i. Två veckor satt han där uppe, och kom bara ner på nätterna när ingen var vaken, och lämnade små sotspår efter sig på alla möbler. Vi fick till slut ner honom genom att sitta uppe och vaka en natt, bara jag och min sambo. När han bara hörde våra röster kom han ner. Då stängde vi för spisen och fångade in honom. Han luktade sot och var svartgrå istället för svartvit i flera veckor efteråt!
Vi kunde inte önska oss mer älskvärda katter och tillsammans är vi en liten familj. De är underbara på alla sätt och vis och lyser upp vår tillvaro!
Med vänliga hälsningar, Anna

2009-06-09

Mista
Adopterad 2008-12-18

För snart ett halvår sedan flyttade jag till en familj utanför Uppsala. I början kändes allting främmande och den enda plats jag kände mig trygg på var under mattes soffa. Men efter några dagar kändes det mycket bättre. Numera lystrar jag till namnet Misty.
Jag har en alldeles egen liten dörr i väggen och jag får gå in och ut när jag vill. Jag tycker väldigt mycket om att vara ute och klättra i träd och jaga sorkar/möss. Jag är väldigt glad att jag har hamnat i den här familjen, och jag vet att matte också är väldigt glad över att jag är här.
hälsningar Misty och matte Hanna

2009-05-07

Tore Skogman
Adopterad 2009-01-10

För snart fyra månader sedan hämtade vi en pipig liten (nja, inte så liten egentligen) lurvboll från ett utav Samvetets jourhem. En lurvboll som då hette Tore Skogman och som fortfarande får heta det, för bättre namn får man leta efter, eller hur? Tore har hunnit med en hel del på de här fyra månaderna. Han har fått flytta till en ny lägenhet, varit och semestrat i norrland och faktiskt gått i koppel lite grann. Han har lyckats skaffa sig en dambekant också, en grå liten lurvig katt som han kommer riktigt bra överens med.

Tyvärr har inte allt varit riktigt så bra hela tiden. Tore har även hunnit med ett par vändor hos veterinären och det är inte alls kul när man varken tycker om att sitta i bur eller åka bil. Anledningen till veterinärbesöken var Tores kliande öron. Det visade sig vara riktigt läskiga öronskabb som kröp omkring därinne, men det är bra nu. Inga skabbdjur fanns kvar i Tores öron efter sista veterinärbesöket (puh).

Annars verkar allt vara ganska lugnt här hemma. Tore har funnit sig tillrätta med sina två studentmammor och detsamma gäller omvänt.
Med vänliga hälsningar
Hedvig, Ida och Tore Skogman

2009-05-07

Baloo
Adopterad 2004-07-01

En glad berättelse om Samvetets Baloo - numera Fritte - som kom till mig i juli 2004. Han blev inte så korthårig som utlovats (!) - tvärtom. Mer i stil med Norsk skogkatt. Han har hela kittet med halskrage och byxor. Fritte och jag är inte helt ense om vikten av pälsvård. Eftersom han går ut och in som han vill har min uppfattning om vikten av att kamma, borsta och klippa tovor hittills i rimlig omfatting fått råda.

Det där med att katter kommer att trivas tillsammans funderar såväl Fritte som jag fortfarande över. I huset fanns sedan tidigare en kastrerad korthårig honkatt - Fia. Fritte har sedan inträdet i familjen gjort kontinuerliga och envetna försök att få en nära och varm kontakt med Fia - vilka hon, som den synnerligen självständiga katt hon är, kontinuerligt avvisat. Eftersom vi alla tre bor på landet är detta dock inget bekymmer.

Jag undrar om inte Fritte har en hel del Norsk skogkatt i sig. Jag har hört och läst att sådana katter ska "prata". Fritte är verkligen en pratande katt som konverserar om såväl mat som nattlogi och utevistelser men även om annat som kan vara viktigt, som knäsittande och jaktlycka.

Vi trivs och det fungerar bra. Tack för Samvetets Baloo - även om han är och alltid kommer att förbli - min Fritte. /Matte

Bilden är från tiden då han var liten kattunge hos Samvetet

2009-05-06

Tyson
Adopterad 2009-04-05

Jag tänkte skicka en hälsning från oss i Tysons familj. Vi är jättenöjda, allt funkar superbra! Jag tror att Tyson är ganska nöjd med oss oxå.... Tyson flyttar runt i olika sängar (väljer den som har varmast i sovrummet) och dricker ur hundens vattenskål (hunden flyttar snällt på sig!). Godaste maten är det torrfoder djurmataffären rekommenderade. Lustigt nog av samma franska märke som det husets kräsna hund äter. Helt missnöjd är Tyson dock med burkmat, det är INTE bra mat för katter. Räkor, rått kött (inte köttfärs) och färsk strömming duger dock!

Vi har flyttat ut till sommarstugan nu, Tyson sitter gärna i solen med sele och lina. Om människorna är tålmodiga kan han oxå ta en stillsam promenad på tomten. Han har vid det här laget också varit ute på egen hand en stund, kom tillbaka efter knappt en timme och sov sedan som en stock.

Tack för all hjälp!
/Karin Agenäs med familj

2009-05-06

Norpan och Lukas
Adopterade 2009-02-07

Tänkte berätta lite om hur det går med Lukas och Norpan. De verkar trivas väldigt bra och har hittat sina favoritplatser i lägenheten. Vi har blivit förvånade av att de ännu blir mer sociala ju längre tiden går, man får knappt sitta ned utan att en katt kommer och sitter i famnen eller ligger bredvid.

Lukas har på senare tid börjat äta mer och har även blivit mer aktiv tack vare det, han var ju lite slö tidigare (inte för att han är direkt snabb nu heller). Lukas sover gärna i den gröna fåtöljen om det nu inte är så att han sover i sängen. Han gör tillfälliga avbrott i sitt sovande för att jaga en boll eller leka under soffan.

Norpan har hittat ett gömställe inne i ett skåp där han brukar sova på dagarna, på nätterna sover båda två i sängen, eller så är Norpan uppe och busar mitt i natten till vårt stora förtret. Norpan leker mycket och tycker att den roligaste leksaken är en pinne med ett snöre på som man skall vifta omkring så han får jaga snöret, eller så det tomma cornflakespaketet med en boll i är också väldigt roligt. Norpan är väldigt intresserad av att gå ut men är så rädd för allt nytt så man får ta det i etapper, vi har kommit ut till rabatten utanför dörren nu innan han kommer på var han är och snabbt vill in igen.

Båda tycker det är väldigt trevligt då vi får gäster, då är det ju så många fler som vill leka med en.
Mvh Axel och Anette

2009-04-20

Oskar
Adopterad 2009-04-04

Tänkte skicka en hälsning här från Norrbotten, dit Oskar nu har flyttat med mig. Vi har det jättebra här uppe och Oskar trivs jättebra. Han har hittat sina favoritställen att sova på bl.a. på toaletten ovanför badrumsskåpet. Där har han bra kontroll över vad som händer i huset och missar aldrig något viktigt. Annars är Oskar jättegosig och vill alltid vara med överallt, vare sig husse sitter vid datorn eller kollar på tv så vill han vara med. På morgonen kommer Oskar och väcker husse om han tycker att husse sover lite väl länge.

Flyget upp hit tyckte han inte om, det var främst start och landning som han inte tyckte var så skoj, men annars gick det jättebra, Oskar fick klanderfri behandling av kabinpersonalen på flyget. Sånt är alltid skoj.

Skickar med en bild på Oskar sovandes på sitt favoritställe. Tack för all jobb ni gör för alla katter som inte har ett hem!
Hälsningar Marko & Oskar!

2009-03-29

Yllet och Trassel
Adopterade 2008-01-18

Trassel och Yllet kom till oss den 18 januari 2008. Det var två jätterädda katter som vi inte såg mycket av det första dygnet. Yllet var modigast mot oss men han var rädd för vår hund Nicko. När Yllet var jobbig gick Trassel och la sig hos Nicko för där fick hon vara i fred. Hon kände en trygghet hos Nicko, som var fantastiskt snäll mot henne. Hon hade större tillit till honom i början än till oss. Nu har de utvecklats till två trygga busiga katter som gärna leker med vår hund och som äter allt som finns framme.

Trassel är fortfarande en försiktig fröken och är mycket avvaktande mot nya människor. Hon kommer sällan riktigt nära men vill ha koll på var vi är. Det är bara när hon vill ha mat eller när vi skalar räkor som hon glömmer all försiktighet.

Yllet däremot är mycket sällskaplig och lägger sig gärna mitt på tidningen när man försöker läsa. Han vill vara med överallt och lägger sig ofta nära och spinner högt och ljudligt. Han är stor och nästan lite klumpig men otroligt charmig. Det mesta som ligger på vår köksbänk försöker han få ner på golvet.
Thomas

2009-03-28

Caesar
Adopterad 2008-09-13

I höstas fick jag mitt nya hem på landet utanför Uppsala. Här har jag det jättebra tillsammans med en kattfröken som är äldre än jag. Min familj har även många schäferhundar men alla är snälla.
Hälsningar, Ceasar/matte Kristin

2009-03-28

Maximus och Commodus
Adopterade 2007-12-01

Här kommer en hälsning från Maximus och Commodus, som nu heter Ture och Torsten. De har det jättebra här i Finnsta och lever ett riktigt lantliv. Vi har nu investerat i en kattlucka så de kan komma och gå som de vill. Båda kämpar med att fånga fåglar vid vårt fågelbord och de har nog lyckats ibland, men för det mesta hinner fåglarna undan. Det är två jättefina, tillgivna och busiga katter och vi är så glada att de finns hos oss.
Hälsningar från oss i Finnsta - Anders, Katarina, Ture och Torsten

2009-03-22

Titania
Adopterad 2009-01-05

Lilla Titania kom till oss i januari 2009. Hon heter nu Selma Titania men har diverse andra smeknamn som Lillan, Snuttan, Vässan, Kurran, Busan och Bobbaloo. Hon har funnit sig väl tillrätta i sitt nya hem, lever om så det så det står härliga till. Kungen i huset, Gusse, blir alldeles snurrig av det lilla enegiknippet. Han accepterade henne redan efter någon vecka och började kurra med sin lockrop när hon var i närheten. Men hon var väldigt skrämd och hoppade upp på diverse höga bokhyllor för att markera att hon minsann inte skulle sättas på plats. Hon är en väldigt bestämd dam som säger till när det är dags för pul och mat. Hon är ofantligt kelig, nöjer sig inte med den lilla arsenalen utan kräver högsta prioritet även om matte är väldigt upptagen. Gusse är en lugn och samlad något överviktig kattpojke som har fått lite motion på sistone och börjar se lite slankare ut. Han brukade tidigare gilla att gå ut ett varv runt kvarteret men stannar nu inne för att umgås med sin nya kompis. Slema är mycket lekfull och kan leka i evigheter med t ex bara en Treoring.

Jag vågar säga att hon trivs mycket bra hos oss och att hennes tillgivenhet och leklust är ett bevis på detta./Matte Maj

2009-03-19

Agda, Snövit och Räkan
Adopterade 2008-07-24 och 2007-12-17

Vi började med att anmäla oss som jourhem åt skygga katter. Agda och Snövit flyttade in till oss hösten 2007. Det var inte mycket man fick se av dem de första veckorna. De var väldigt skygga katter, och i Agdas fall aggressiv och vresig.

En kort tid senare fick vi agera jourhem åt en 8 veckor gammal upphittad kattunge som vi döpte till Räkan. Oj vilket ståhej han orsakade, damerna var inte alls förtjusta. Han såg dem mest som leksaker och använde dem gladeligen som slagpåsar i sina ystra lekar. Men hur undviker man att fästa sig vid en sådan charmig liten krabat? Vi adopterade honom så fort tiden för efterlysning gått ut. Han fick bli utekatt på deltid och kunde göra av med sin energi genom att klättra i träd istället för att klättra på Agda och Snövit.

Det gick långsamt framåt med damerna men vi vande oss så med att de bara fanns där. De blev helt enkelt en del av ”hemma”, en del av familjen. De skulle självklart få vara kvar hos oss. Vi gav damerna terapi i form av tålamod och mysiga matstunder tillsammans med oss, och sakta, sakta började isen smälta....

Idag bor vi på landet, i ett stort hus med flera rum som, måste jag nog erkänna, är mer anpassade för katterna än oss själva. Räkan får såklart gå ut och han ägnar dagarna åt att fånga sork, klättra i tallarna eller springa över fälten. Han älskar verkligen promenader och är som en liten hund! Nu är han ett och ett halvt år gammal och är full av energi, han leker och dundrar fram i huset och tycker fortfarande att det är väldigt kul att skrämma damerna. På morgonen innan klockan ringer infaller Räkans gosstund – då har han även fått för sig att våra näsor måste tvättas.

Snövit har alltid varit en rädd och osäker katt och vi har ännu inte lyckats öka på hennes självförtroende så mycket som vi hade önskat. Men är hon lugn och avslappnad tycker hon att det är sååå skönt att bli klappad och kliad. Hon leker oftare, gärna med sin fjäril som prasslar. Eller när vi viftar med leksaks spöet, då rullar hon omkring och visar sin mjuka vita mage. Hennes favoritplats är en hemmagjord kattmöblel med en högt belägen håla där hon kan ligga tryggt och spana ut över köket. En annan liten egenhet hon har är att allt måste ”provliggas”. En dagstidning, ett par vantar, ett grytunderlägg, en kartong eller varför inte det uppställda schackbrädet på bordet? Känner Snövit lukten av rå fisk blir hon som besatt och det finns knappt något som kan hindra henne från att få tag i fisken. Till och med Agda kan, till hennes stora förvåning, få en snyting om hon hamnar mellan Snövit och hennes fisk.

Agda har nog varit vårt största projekt, som sagt, hon var en väldigt arg katt. Men med lite olika metoder är hon idag en underbar dam som älskar att bli klappad och kliad. Det har ännu inte fallit henne in att hon själv kan be om det, hon nöjer sig med att luta lite på huvudet och visa att hon vill bli kliad på kinden. Hon är gärna med för att kolla in det som händer i huset, särskilt i köket. På senare tid har hon blivit ett riktigt busfrö och älskar att jaga och anfalla en liten pälsbit som vi fäst i ett snöre som hänger från ett långt spö. Vi leker oftast på en stor matta i ”kattrummet” och när vi kommer hem så är det första Agda gör att sätta sig på mattan och vänta på att vi ska leka med henne. Vi brukar roa oss länge med detta och vi märker att hon blir tryggare för varje dag som går.

Vi kunde inte önska oss några mer underbara katter, de har alla sin alldeles speciella plats i våra hjärtan. Tack Samvetet för att ni sammanförde oss!
Vänliga hälsningar Miranda och Micke, Snövit, Agda och Räkan.

2009-03-19

Algot och Amelia
Adopterade 2008-08-24

Algot och Amelia har bott hos oss sedan augusti 2008 och de har boat in sig ordentligt vid det här laget! De trivs mycket bra hemma hos oss och visar gärna vilka som bestämmer här hemma... (inte är det husse och matte i alla fall).

Vi är verkligen så glada att de fick flytta till oss, det finns verkligen inga bättre katter! :D I skrivande stund tränas katterna på att vara lösa ute. Algot är en riktigt utbrytarkung, så det är väl tur att vi bor så bra där vi bor, mitt ute på landet långt ifrån närmsta högtrafikerade väg... helt perfekt!

De har en hemsida som de delar med hushållets chinchillor, www.michaelatollin.dinstudio.se - där man kommer att kunna kika på bilder och följa deras liv!
Michaela

2009-02-26

Vega
Adopterad 2008-02-15

Nu har Vega bott här ett år och jag tror hon trivs väldigt bra här. Hon har sin kompis Fia som är 1 1/2 år och de busar järnet, ofta är det Vega som drar igång kapplöpningar och brottningsmatcher.

Vega är numera otroligt social, hon är den som kommer rusande så fort hon hör oss komma hem eller vakna på morgonen. Det roliga är också att hon verkar uppskatta oss båda så mycket, även om en av oss har varit ledig och hemma hela dagen så kommer hon ändå springande när den andra kommer hem efter jobbet. Då kurrar hon högt, stångar huvudet (så det ibland riktigt smäller, hon skulle behöva en liten hjälm) och stryker sig mot stolsben, dörrkarmar o dyl.

Hon vill absolut inte bli klappad, det är något som kommer ta LÅNG tid verkar det som. Men sedan i höstas så sover hon ibland med oss i sängen. Det senaste framsteget är att hon går och stryker sig mot våra ben. Hon blir alldeles till sig om man står still och pratar med henne när hon är på goshumör (när vi vaknat eller kommit hem), hon stryker sig frenetiskt, gång på gång mot våra ben. Men sätter man sig ner så blir hon lite obekväm och väljer istället närmaste fasta föremål. När hon är på goshumör och liksom inte får den uppmärksamhet hon vill ha så står hon och stirrar på en och så fort man börjar prata med henne blir hon jätteglad och börjar sin rundvandring bestående av stångningar, strykningar och revirmarkeringar (beter sig som en hankatt). Det märks så tydligt när man är tyst eller pratar med henne.

Hon är som sagt väldigt social och är som gladast när hela familjen (Magnus, jag och Fia) är hemma. Hon visar sig faktiskt lite framme även om vi har främmande. Än så länge vågar vi inte släppa ut henne, jag vill gärna att vi ska kunna klappa henne innan.

Vi tycker väldigt mycket om vår gulliga fegis-vegis och det går sakta men säkert framåt, man kan inte ha bråttom med den här lilla damen inte!
Mvh Malin m familj

2009-02-02

Axel
Adopterad 2008-12-17

Allt har fungerat lätt och smidigt med Axel redan från första dagen - jätteskönt. Han höll sig lite undan första veckan - under byrån, där han låg och spanade in oss och stället. På kvällarna och nätterna var det lek och upptäcksfärd som gällde, vilket oftast slutade med att han hoppade upp i sängen hos oss och sov, tills vi började röra på oss, då var det "poff" iväg under byrån igen.

I början var han lite misstänksam mot mormor, undrade vem det kunde vara, men nu har de två blivit värsta bundisar, och jag känner mig lite utanför ibland. Han skrämde slag på mormor för en vecka sedan då han smet ut mellan fötterna på henne. Han hade tröttnat på att vara innekatt och ville UT! Inget skulle hindra honom. Men efter en dag ute på gården då han kollade in allt, så kom han tillbaka på kvällningen, nöjd och hungrig. Sedan dess så går han ut varje dag, fast nu när det var lite blött ute, så tvärvände han och ville in till värmen igen.

Han har några favoritställen redan, bänken gillar han men det gillar inte mormor, så efter lite påpekande så hoppar han snällt ned och kryper upp på en av köksstolarna istället. Uppe är det sängen min som gäller, under förutsättningen att jag inte ligger i den, för helst ska han ligga mitt i. Skickar med en bild där han ligger och myser.
Hälsningar Axel och Nadja

2009-01-27

Zakk Wylde
Adopterad 2008-08-05

Min dotter Hanna Lindqvist adopterade denna underbara katt. Vill bara meddela er att han mår väldigt bra och har funnit sig mycket väl tillrätta i sitt nya hem. Det är mycket bus i honom och han pratar väldigt mycket när hon kommer hem efter jobbet, och han följer henne som en skugga när hon är hemma.

Han var lite kinkig med mat i början och man fick handmata honom, men nu är det inga problem alls och han har lagt på hullet. Det är inga problem att lyfta upp honom och kela, han har också fått lära sej att klippa klorna!

Detta är en helmysig kisse som har en härlig personlighet!
/Lars

2009-01-26

Cosmos och Nova
Adopterade 2008-07-27

Vi adopterade Cosmos och Nova från er i augusti 2008 och vi vill bara tala om för er att de växer och har det bra. Cosmos är den gosigaste och Nova den mest pratsamma. De tycker bäst om att sova i husses och mattes säng eller högst upp på bokhyllan med utblick över hela vardagsrummet. Lillhusse är favoriten och de har mycket kul tillsammans med kulor och bollar som rullar och andra leksaker som hoppar och far.

Både Cosmos och Nova är nu kastrerade, vilket gick bra för båda två även om Nova ville upp och stoja lite väl tidigt efter narkosen och mådde lite illa. Nu är hon helt återställd och ärret varken syns eller känns. Vid jul var de ute och åkte på långresa ned till Göteborg och fick lite lugnande inför bilfärden. Istället för lugna blev de vansinnigt gosiga och låg och rullade runt och kurrade i fyra timmar... Men de var iallafall inte stressade... Cosmos har utvecklat en liten egenhet, han älskar vatten och kommer varje kväll in när lillhusse ska bada och lägger ned framtassarna i vattnet och plaskar runt. När det sedan är en decimeter vatten kvar när badvattnet rinner ut hoppar han ned i badkaret och lägger sig i vattnet. Jag har aldrig tidigare träffat på en katt som gillat vatten på det sättet. Nova är även hon nyfiken på vatten men tycker det är för läskigt att få det på sig...

Cosmos har utvecklat god smidighet medan Nova är relativt klumpig på ett mycket charmigt sätt. Nova gillar inte heller att vara ute medan Cosmos gärna går ut på en promenad i koppel då och då, snö och is är inga problem.

Vi är otroligt glada för att just Cosmos och Nova fick komma till oss och de har verkligen blivit en del av familjen.
/Sara

2009-01-26

Charlie Chaplin och Smilla
Adopterade 2008-05-29

Det var ett tag sedan vi adopterade dessa underbara kissekatter från er och vi vill bara skicka över lite bilder och berätta lite om hur de har det här hos oss.

När det var sommar älskade de att vara ute och springa runt. :) Nu när det är vinter och kallt ute är de till en stor del inne men går ändå ut en hel del. :) Smilla älskar att balansera på vårt staket som vi har här hemma, men Charlie håller sig på marken och kollar bara på för det mesta. Båda två älskar att gå ut i skogen tillsammans med matte. Varje gång hon tar på sig stövlarna och är på väg ut kommer de skuttande i full fart. Men ibland kan Smilla vara lite lat och vill inte följa med. :) Ibland kommer Smilla in med en överraskning till oss, brukar oftast vara en mus eller fågel, oftast levande. :) Charlie är lite latare och äter hellre bara burkmat och sover, men ibland snor han en å annan mus av Smilla.

Katterna trivs väldigt bra här och de blir mer och mer umgängliga varje dag. Nu sover t.o.m. Smilla i våra sängar och är väldigt kelig av sig. Charlie han har alltid varit vänlig och vill gärna ligga i mattes knä när vi tittar på tv. De har sina helt egna karaktärer och väldigt underbara såna. Vi är jätteglada för dessa tillskott i vår familj och de har verkligen förgyllt vår vardag. Så vi vill tacka er på Samvetet för dessa underbara katter. :)

Med vänliga hälsningar, Karin Övragård, Ulla och Claes Karlsson

2009-01-08

Toyo
Adopterad 2008-08-18

Så har lilla Toyo, numera Ninja, bott hemma hos oss i fyra månader. Hon har charmat sig rakt in i våra hjärtan, vår lilla kattös. I början var hon något avvaktande, mest rädd för sin nya kattkompis Stella som redan fanns i hemmet sedan tidigare. Men efter bara några veckor blev de allra bästa vänner, som älskar att leka och mysa ihop.

Varje morgon när husse vaknar för att gå till jobbet kommer Ninja springande in till sängen och trampar och spinner på täcket, om hon inte redan ligger mjukt nerbäddad vid sänggaveln. En underbar katt är hon som får massor med kärlek och omsorg, som älskar havskräfta från Mjau och har svart bälte i gos. =)
/ Therése och Magnus

2009-01-07

Mio och Jonathan
Adopterade 2008-11-05

Nu har Mio och Jum-Jum (tidigare kallad Jonathan) bott hos matte i cirka två månader. Flytten från jourhemmet har gått jättebra och båda killarna trivs i sitt nya hem. Framför allt tycker de om att sova och leka, men de är också alltid nyfikna på vad matte håller på med. En av de roligaste sakerna som finns är att sitta på handfatet och leka med vattenstrålen med tassarna, men det går även mycket bra att jaga varandra runt, runt i lägenheten. Andra saker som är roliga är att lurpassa på matte och anfalla hennes fötter när hon går förbi, klättra i klätterträdet eller öppna garderoberna för att se vad som finns där.

Fast mest så chillar killarna i soffan eller på skrivbordet medan matte pluggar och de vill gärna bli klappade under hakan. Då trivs de som bäst. Kel och mys är alltid välkommet och det är svårt att få dem att resa sig ur ett varmt knä där de legat och sovit ovanpå varandra. Kort sagt har vi i den nya familjen lärt känna och älska varandra ordentligt!
Varma hälsningar från Mio, Jum-Jum och matte Sophia

2008-12-15

Pelle Kroksvans
Adopterad 2008-09-27

Pelle Kroksvans, som faktiskt fortfarande kallas Pelle även om det är klyschigt i Uppsalatrakten, har nu bott hos mig sedan september 2008 eller jag bott hos honom. Jag tror att han anser att jag bott hos honom.

Svansen är fortfarande krokig och bakbenen inte helt hundra. Jag har intrycket att han inte är direkt stel mera, utan att han inte har riktigt koll på bakdelen (stelheten var mer sekundär). Något jag märkt när vi har varit ute i sele är att han är hysteriskt rädd för bilar så han kan ju ha varit i lite väl mycket närkontakt med en bil och fått en skada på ryggen. Han är rätt dålig på att tvätta bakdelen och verkar ibland inte vara helt medveten om att han har bakben... Men vi tränar bakbenen medelst lek varje dag. Kondition och bakbenstyrka ökar sakta men säkert. Ett enkelt snöre är den mest populära leksaken trots ett varierat utbud.

Hur som helst är han oerhört charmig, pratsam och har anpassat sig bra till det nya boendet (och även totalcharmat kattvakten). Han är nu såpass lekfull att jag har intrycket av att han är yngre än de 6-7 år som var gissat från början. För att ha varit ute/innekatt tidigare så är han anmärkningsvärt ointresserad av att titta ut genom fönstret och försöka med ytterdörren.

Vi passar väldig bra ihop och jag är tacksam för att Samvetet gav oss chansen att träffas.
Mvh Marie Lillbro

2008-12-01

Honda och Michelin
Adopterade 2008-10-04

Så fick vi då våra små älskade katter! Honda och Michelin kom till oss i oktober. De kände inte varandra och det tog ett tag innan de blev kompisar. Två helt olika personligheter. Honda är den kramiga (och pussiga) som gärna kastar sig upp i knäet och ligger där och spinner. Michelins kärlek får man förtjäna. Vägen till kattens hjärta går via magen. Den enda hon lägger sig bredvid är "lillmatte" Anna.

Vi är bedårade av dessa två som tassat rakt in i våra hjärtan. De är ohyggligt bortskämda med mat, leksaker.... och massor av kärlek. Stort tack! Speciellt till Michelins jourhemsmatte som uppenbarligen brinner för katternas bästa!
Karin

2008-10-30

Viktor och Verona
Adopterade 2008-08-02

Nu har det gått flera månader sedan jag och min man adopterade Viktor och Verona. Viktor kastrerades för en månad sedan men är lika lekfull som förut. Han tycker att toalettpapper är jätteroligt, och likaså mattes morgonrocksskärp. Verona hoppar upp i mattes knä när hon sitter på toaletten och gillar att sitta på mattes axel.
MVH Maria

2008-10-13

Fanny
Adopterad 2005-06-12

Nu har Tessan, "Ferlinsgatans Fanny", bott hos oss i tre år och fyra månader. Hon trivs verkligen här ute på landet när hon får klättra i träd och springa ut och in som hon vill. Tessans favoritplats är ute i äppelträdet. Första tiden hon kom fick vi hjälpa henne ner flera gånger från träd som hon blivit uppjagad i. En gång satt hon nästan ett dygn innan hon kom ner och då hade jag försökt med brandkåren, men de ville inte komma. Men det gick ju bra till slut. Vi har en katt till, Ludde, och de är väl inte de bästa vänner. Han vill leka men hon bara fräser och gömmer sig. De sitter och äter bredvid varandra i allafall.

Vi trivs bra med varandra och funderar väl på att så småningom adoptera en katt till. Ska bara övertala husse först! //Lena

2008-10-03

Murre och Tarzan
Adopterade 2008-04-15

Murre är en lat katt som gillar mat och att gömma sig i någon buske nära huset. Han har helt adopterat ”lillhusse” 9 år, de sover och spelar dataspel ihop. Murre väntar tills lillhusse kommer hem från skolan, sedan är de tillsammans resten av dagen. Murre är nog den snällaste katt vi har träffat på. Sedan har han utvecklat sig till något av en Houdini när det gäller halsband, ingen vet hur det går till men halsbanden åker av med en otrolig hastighet.

Tarzan är det roligast att skriva om. Vilken personlighetsförändring! Han går ut tidigt på morgonen och strövar fritt runt. Mitt på dagen kommer han tillbaka för att ”kolla till oss” sedan ut igen. Fram emot kvällen kommer han hem och då ska han ha all uppmärksamhet - klias, klappas, borstas och totalt gosas med. En otrolig trevlig katt som är lite räddhågsen mot människor, dock inte mot andra katter. Nu är det helt rensat på okastrerade hanar i grannskapet, hur det gått vet vi inte (inga större skador på Tarzan) men tomt är det. Själv är Tarzan stolt som en tupp där han hänger i ett äppelträd och kikar lystet på några skator.

I somras fick vi tillökning av Kitty, en kattflicka på 12v. Hon låter inte Murre ligga på latsidan för mycket, utan på en kattunges vis leker hela tiden. Det är här Murre visar sin otroligt snälla och tålmodiga sida med att låta henne leka med honom. Tarzan använder sig av en lite annan pedagogik, lite mer gammal-testamtetlig –”Är du jobbig åker du på en fet smäll”. Tarzan och Kitty sköter sig mycket bra utomhus och Tarzan lär henne allt han kan (vad det nu ska bli av det?)

Vi har köp en kul grej som funkar mycket bra (www.petporte.com). Dessa tre katter kan nu komma och gå som de vill under dygnets ljusa timmar, på kvällar och nätter kommer de endast in och inte ut. Katter lever ett fritt kattliv och det är så vi vill ha det. En katt är ett fritt strövande rovdjur med behov av tillsyn, veterinär, bra mat, skydd och en otrolig massa kärlek.

Ett stort Tack från oss alla
Lars & Monika Kurin, Norrtälje

2008-09-15

Galadriel
adopterad 2005-08-27

Nu har Galadriel, som nu kallas Nemi, varit hos oss i drygt 3 år (katten till vänster på fotot). Hon är fortfarande lika busig som den dag hon kom till oss. Hon tjatar ständigt på oss för att leka och springer ofta omkring med en boll i munnen som hon förväntar sig att vi ska kasta iväg. Hon är manisk över laserpekaren och vet mycket väl var vi förvarar den. Hon kan pilla på den mitt i natten och beklagar sig högljutt över att den inte börjar lysa av sig självt...

Hon är mycket sällskaplig och hälsar på alla som kommer in genom dörren genom att kasta sig på hallgolvet och rulla runt. Pratande hör till vardagen, högt och ljudligt för alla som vill/inte vill lyssna.
Den andra katten gömmer sig ibland under täcket för att få vara ifred, men Nemi hittar henne snart och kör ut henne, för att genast stjäla den varma platsen.
Varma hälsningar, Linda och Anders

2008-08-28

Mango
adopterad 2008-08-19

Nu har Misse (Mango, röda katten på bilden) bott hos oss i nio dagar och trivs helt utmärkt. Han har fått en riktig "store"-bror på 5 kg som verkligen lär honom hur man ska uppföra sig.
//Mvh Micke o Madde

2008-08-04

Frasse och Smirnoff
adopterade 2008-06-06

Frasse, som var den första som kom till oss, fann sig genast tillrätta med sitt nya hem, och alla nya leksaker. Han är särskilt förtjust i en blå liten mjuk fisk som han tvättar ihärdigt tills han blir blå på tungan och verkar ha adopterat som sin egen kattunge. Frasse är en matglad liten charmör som går runt här hemma och kuttrar då han vill något (speciellt när han vill ha vitamintabletter). Man hittar honom ofta under ett täcke eller en filt där han ligger och lurar i sitt gryt, rumpan brukar dock sticka ut vilket 'den lille herrn' inte verkar medveten om så vi säger inget (Frasse har kommit att kallas 'den lille herrn' eftersom han ser ut att ha frack).

Efter en veckas lugn och ro för Frasse gjorde sedan Smirre (tidigare Smirnoff) entré. En liten spinkig rödtott med enorm energi som fick fart på både Frasse och hans pälsmöss, vilka han lurar på och sedan kastar upp i luften för att jaga. Sakta men säkert vande sig grabbarna vid varandras sällskap och fräsningar övergick till tvätt och gos. Smirre som till en början var lite blyg har nu kommit ut ur sitt skal och att gosa har blivit hans favoritsysselsättning, han har också ätit upp sig rejält och börjar närma sig Frasses storlek, vilket kan behövas i deras vilda lekar!

Med Frasse och Smirre i lägenheten får man inte en lugn stund, men det är som det ska vara och vi kan inte förstå hur vi någonsin har kunnat vara utan dem!
Hälsningar Micke, Erica, Frasse och Smirre!

2008-07-26

Sephide och Shirin
Adopterade 2007-08-03

Det går jättebra med de två vita prinsessorna. :) De heter nu Sefhide och Kiara. De är precis lika busiga som de ska vara vid sin ålder, plus en gnutta mer kanske. Vid juletid tyckte de att mina juldekorationer var otroligt roliga, och julgran fick vi skippa.

Kiara sover varje natt på den ena huvudkudden. Dit är syrran inte är välkommen, det är ju hennes plats! Sephide har fått nöja sig med platsen lite längre ner på sängen. De har växt en del så klart, men som vi trodde med tanke på mammans storlek så är de fortfarande relativt små och Sefhide är något slankare. De båda är mycket förtjusta i vatten. Kiara dricker om man sätter på kranen medan Sefhide går ett steg längre. Hon är ständigt med när man ska bada och har man inte så mycket vatten i så går hon till och med i!

Hemskt stolt ägare är jag och otroligt glad jag har dem.
/Sofie

2008-07-26

Chili och Peppar
Adopterade 2007-08-09

Chili fick byta namn till Eryn - efter det alviska namnet för skog och pga den irländska anknytningen - när hon flyttade till oss. Hon var och är en väldigt nyfiken liten katt som gärna undersöker saker och ting i lugn och ro. På kvällarna är det mer regel än undantag att hon hoppar upp i sängen hos oss och vill mysa. Då spinner hon, dreglar och trampar och vill gärna buffa på våra händer. En tjej med mycket egen vilja som är pigg och alert och gosig när det passar, vilket blir allt oftare. Hon är smart och går gärna i täten när syrrorna hittar på nya bus.

Peppar heter numera Miir, efter det alviska namnet för ovärderlig och associationen till det ryska mir - fred. När hon kom till oss var hon inte hanterbar. Hon gömde sig under badkaret, sängen och soffan och våra enträgna försök att täta springorna till gömställena var förgäves. Till vår förvåning blev hon ganska snabbt väldigt social och orädd medan syster Eryn istället tog ett kliv tillbaka. Det visade sig mycket snart att husse var favoriten. Hos husse kunde man hoppa upp i knät, ligga och gosa och dessutom kunde man på nätterna slicka honom i ansiktet så han vaknade. Mycket roligt! Miir är väldigt gosig och kelig och vill vara med överallt. Att följa med när husse badar är mysigt, för då kan man ligga under badkaret där det är varmt.

Just nu är favoritsysselsättningen att rusa efter bollar som ser ut som molekyler ungefär, oregelbundna på ytan vilket gör att de studsar bra och oförutsägbart. Bollarna flyger genom hela huset och efter kommer katterna studsande. :) De älskar också sitt klätterträd som står lämpligt vid ett fönster där man kan kolla ner på människor och bilar som passerar. Att vara på balkongen är också populärt, i alla väder.

Tack så mycket för två underbara små tjejer!
Maria och Anders

2008-07-26

Valiante
Adopterad 2007-01-28

Allt har gått väldigt bra med Valiante, numera Elliott. Elliott är en väldigt social katt och vill gärna vara med överallt. Många krukor har åkt i golvet då hon tycker att hon borde få plats i fönstret. Hon kommer väldigt bra överens med vår andra katt, Moltas (också adopterad från Samvetet 2005). De busar för fullt om de inte ligger och sover tillsammans.

Elliott är den mer livliga kissen som hittar på många hyss medan Moltas är mer lugn och tar det lugnt. En av alla egenheter Elliott har är att hon tycker om vatten som droppar, så duschen och handfatet är väldigt intressanta lekplatser. Vår andra katt flyr fältet så fort bara en liten droppe vatten hamnar i närheten (som katter brukar göra). Så det där med att spruta vatten på henne när hon gör något dumt kan man glömma!

Kan inte vara mer nöjd. Jag har haft tur som fått adoptera två mycket fina och olika katter!
/Elin

2008-07-26

Belker och LaRue
Adopterade 2007-07-25

Belker har blivit en katt som faktiskt tycker om vatten, han sitter ofta i badkaret när matte eller husse duschar. Han är även lite mer som en hund, när husses väckarklocka ringer springer han in i sovrummet, hoppar upp på magen, buffar på hans haka och slickar honom i ansiktet.

LaRue har blivit en mycket stor liten katt, ganska mycket större än bror sin. :) Han älskar att bära på mattes strumpor och att ligga och sova på sin platå på klätterställningen. Det är även han som kommer in på morgonen och väcker matte för att få sin frukost och gosstund. =)

Vi stormtrivs med våra pärlor, för oss är de små guld värda!!!
Vänliga hälsningar, Anni o Andreas och Belker o LaRue

0000-00-00

Selma (svart), Elsa Grå (grå) och Sholeh (vit)
adopterade 2007-02-24, 2007-06-04 och 2007-12-03

Selma kom till mig som jourhemskatt efter att ägaren blivit svårt sjuk. Man trodde att hon var dräktig vilket det visade sig att hon inte var. Däremot har hon varit en ”Big Mama” till mina 2 andra katter samt alla övriga katter jag varit jourhem åt. Hon är världens lugnaste, tryggaste och snällaste katt (förutom i transportburen…) och tycker livet är som skönast när hon får ligga på skrivbordet och titta ut genom fönstret, eller bara sova förstås! Annars är mat en stor favorit, vilket lett till att hon står på bantningskur, något hon inte är helt nöjd med. Älskar att ligga i knäet i TV-soffan och spinner då så att hon dreglar. Gillar också att ligga ute på den innätade balkongen och titta på sparvarna i buskarna nedanför!
Elsa Grå kom till mig som hittekatt några månader efter Selma. Elsa blev extremt rädd för Selma första gången de sågs och spenderade därför de första 3 dygnen under badkaret. Sen kom hon fram och visade att det inte var människor hon var rädd för utan bara Selma och efter ytterligare någon vecka var Selma och Elsa bästisar. Selma lärde henne allt från att tigga mat till att smyga på fåglarna utanför fönstret. Nu är Elsa den som styr över de 2 andra kissarna, trots att hon är klart minst av de 3. Jag kallar henne för ”Apan” eftersom hon älskar att klättra och för att hon är en riktig busapa. Hon är den som vet hur man får fart på matte när matte försöker ta sovmorgon. Hon äter allt från sin egen mat till majs, kokt potatis och kokta rödbetor, till knäckebröd och den stora favoriten gurka! Antagligen sviterna efter att ha levt hemlös och fått lära sig att äta det hon kom över.
Sholeh, numer omdöpt till Sture, kom tillsammans med mamma, antagligen pappa och 4 kullsyskon som jourhemskatt till mig när han var 8-10 veckor efter att ha blivit utslängd av sin förra ägare. De andra kattungarna blev snart adopterade, men Sture hade ett blåsljud på hjärtat och långdragna ögoninflammationer och hade det därför lite motigt att hitta en ny ägare. När han var ca 7 månader, fortfarande var kvar som jourhemskatt trots bortvuxet blåsljud och bättre i sina ögon och eftersom han funkade så bra med mina 2 tidigare katter så fick han också stanna hos mig till slut. Han är nu en ståtlig kattherre som är väldigt glad i mat och som lika gärna slappar med Selma som ruschar genom lägenheten med Elsa. Han är expert på att klämma sig ner hos någon av dem för att bli tvättad och att klämma sig ner i sängen mellan alla andra som försöker samsas om utrymmet.

Som ni ser gillar mina 3 kissar varandra mycket och de hittas ofta mysande tillsammans, hopklämda i en enda fåtölj eller korg. De flyttade med till Falun och de trivs jättebra i den ännu större lägenheten med innätad balkong!
Jag är otroligt glad att jag har dem, de hittar på något nytt bus varje dag och mysfaktorn är hög i TV-soffan!
Hälsningar från Åsa, Selma, Elsa och Sture

Sarah och Atari
Adopterade 2007-11-09

Egentligen hade vi inte så bråttom med att skaffa katt, vi följde bara med en vän till Samvetet för att se om någon av katterna skulle passa oss. Om inte skulle vi komma tillbaka om någon månad igen. Efter 5 minuter var vi övertygade om att det var Sarah (nu Ester) som var vår katt, ingen annan. Vi fick dock gå med på att vänta tills nästa dag med att ta hem henne. Det var en jobbig natt!
Nästa dag kom hon hem och visade direkt att det var Mattias som var hennes älskling. Efter 15 minuter låg hon på rygg i hans knä och har sedan dess legat på hans sida sängen i stort sett varje natt och tycker absolut bäst om honom. Som tur var fick jag en liten SvanteFjante. Han kom till oss eftersom Ester inte mådde riktigt bra ensam, ett tag var det så jobbigt att vi var nära att lämna tillbaka henne. Men Svante blev en lyckoträff!
Ester har hela tiden varit en trevlig och smart katt men lite reserverad och egen. Hon kommer och hälsar när vi får gäster, alla får lyfta henne och hon ligger kvar i famnen (om man håller på hennes sätt) och spinner. Hon kan till och med hoppa upp i våra knän bara för att sitta där en stund. Hon blir mer och mer som en riktig myskatt. Måste ju också nämna att hon är den vackraste katt vi någonsin sett.
Sedan kommer vi till den lille clown som kanske avgudar Ester allra mest, Atari (nu Svante). Hon har lärt honom allt en katt behöver veta; hur man öppnar köksluckor, att man möter husse och matte vid dörren, att man ligger och tittat på folk när de duschar och andra nödvändiga saker. Han är otroligt charmig och fortfarande totalt osmidig - han lägger sig inte tillrätta som katter brukar göra utan slänger sig omkull och hoppas att det känns skönt att ligga så. Om inte ställer han sig upp och slänger sig omkull igen. Otroligt kul att titta på. Till skillnad från Ester är Svante den totala 'kurrkatten' som inte får nog av kel, kl 4 på morgonen... Men det är så mysigt när han kommer och lägger sin nos mot min hals och spinner så jag låter honom hållas.
Som ni förstår älskar vi våra katter och pratar ofta om att det är tur att vi fick just dessa.
Med vänlig hälsning, Camilla och Mattias

Soheil
Adopterad 2007-08-03

Det går jättebra för Soheil, som numera heter Fletch. Det tog ett tag innan han blev vän med vår andra katt Caesar men nu är de bästa kompisar. De gillar att busa och jaga varandra flera gånger om dagen och dela sängen med oss om nätterna. Fletch växer fort och vi märker att han bli mer och mer vuxen varje dag - tidsfördelningen lutar mer åt sömn än bus. Han är en extremt gullig och kärleksfull katt som älskar att bli klappad och bara vara med oss eller Caesar.
Vi trivs bra allihopa, det var en lyckad adoption!
Kristine och Jocke

Undis och Mattis
Adopterade 2007-08-03

Det går utmärkt bra för våra kissar. Mattis (nu Nalle) är den mest orädda, självsäkra lilla katt vi träffat på. Söt och kelig! Får oss att skratta flera gånger per dag.
Undis (nu Mimmi) är en exemplarisk liten flicka. Självsäker på det kvinnliga sättet, och rolig! Lite synd om våra gamla katter är det dock än så länge. Småkatterna skäms inte för att ta plats precis! Mattis får heta Fräcka Frasse när han gör något osedvanligt ouppfostrat. Undis är bara gullig hela tiden.
Tack så väldigt mycket för allt gott arbete ni alla gör i föreningen!
Många hälsningar från Anna och Kurt